Från Stralsunds belägring och det första svenska tjänstebostället till Kavlås, Salsta och Trollbo följer denna berättelse några av de människor och platser som format släkten von Essen genom århundradena.
Stralsund och vägen till Sverige
Den svenska grenen av den tysk-baltiska släkten får sin tydliga utgångspunkt i Stralsund. Den befästa hansestaden i Pommern stod under svenskt styre och belägrades 1715. Karl XII ledde själv försvaret.
En av dem som kom till hjälp som frivillig var Hans Henrik von Essen, född i Estland 1674. Han hade redan lång militär erfarenhet efter tjänstgöring i Brabant, Italien och Frankrike. Det berättas att han hade varit krigsfånge tre gånger och sårats nitton gånger. I Stralsund utmärkte han sig och vann kungens förtroende.
När Karl XII lämnade Stralsund ombord på fartyget Hvalfisken en decembernatt 1715 tvingades staden kapitulera. De omkring tusen kvarvarande försvararna benådades för sin tapperhets skull.
Kungen sände snart en skrivelse till Hans Henrik med erbjudande om tjänst. År 1720 fick han en fast tjänst i Sverige som överste vid Skaraborgs regemente i Västergötland. En huvuduppgift blev att genom mönstringsresor förse landskapsregementet med nya rekryter.
Kungslena och det första tjänstebostället
Hans Henriks tjänsteboställe låg i Kungslena. Huset var vid hans tid en envåningsbyggnad av sten. Det klarade en eldsvåda, medan gårdens övriga trähus förstördes och fick byggas upp igen. En övervåning tillkom 1731.
Kavlås blir släktens stamgods
På slätten öster om Kungslena låg sätesgården Kavlås, även skrivet Kafvelås eller Kaflås. Efter karolinen och hippologen Gustaf Hård af Segerstads död 1714 ägdes godset av hans änka. När familjen ville avveckla egendomen erbjöds Hans Henrik von Essen att köpa säteriet, vilket han gjorde 1723.
Hans Henrik flyttade aldrig själv till Kavlås. Han dog i tjänsten på Kungslena 1729, 55 år gammal och ogift. Egendomen gick vidare till brorsonen och namnen Hans Henrik von Essen och därefter till Fredrik Ulrik den äldre, 1739-1781. Det var Fredrik Ulrik som lät uppföra den nuvarande slottsanläggningen under åren 1750-1774.
Efter Fredrik Ulrik, som var en av mösspartiets ledare i huvudstaden, tillträdde sonen Reinhold Jacob. Han avled i en duell 1792. År 1815 övertog hans son Fredrik Ulrik den yngre godset och behöll det fram till sin död 1855. Han var en känd hippolog och jägare och har skildrats i litteraturen för sina stora och små hundsläpp med stövare, liksom för halvtama vargar och lodjur på gården.
När Fredrik Ulrik den yngre dog arrenderade yngste sonen Fredrik godset av sina syskon. Giftermålet med Aurore Brahe 1859 gjorde det möjligt att lösa ut syskonen, och Kavlås blev makarnas gemensamma egendom.
Äktenskapet ökade resurserna för Kavlås. Redan 1863 stod den välkända Löfvenskiöldska ladugården i granit färdig. Arkitekten och lantbruksförnyaren Charles Emil Löfvenskiöld ritade ett stort antal gårdar, torp, herrgårdar och nyttobyggnader runt om i landet. Till hans ideal hörde också omsorg om djurhållningen och att kor och hästar skulle hållas åtskilda eftersom de hade olika behov.
Fredrik von Essen, Excellensen
Fredrik von Essen föddes den 30 juli 1831 i Hömbs socken. Efter militärakademien vid Karlbergs slott blev han fänrik och senare löjtnant vid Livregementets husarer. Han tog avsked 1863 och ägnade sig därefter åt jordbruk och politik.
- Ledamot av ridderskapet och adeln 1859-1866 och därefter ledamot av första kammaren under långa perioder fram till 1906.
- Sveriges finansminister 1888-1894.
- Sveriges riksmarskalk 1894-1911.
- Ordförande i Skaraborgs läns landsting 1885-1887.
Den 14 juli 1859 gifte han sig på Skoklosters slott med Ebba Aurora Brahe, 1838-1924, dotter till greve Nils Fredrik Brahe och grevinnan Hedvig Elisabet Maria Amalia Piper. Aurores bror Magnus Per Brahe blev den siste medlemmen av den svenska Braheätten.
Salsta, Wattholma och en tid av förändring
År 1870 ombads Fredrik att ta hand om förvaltningen av Salsta, Wattholma och Lenna bruk. Det stora uppländska godskomplexet ägdes av Brahesläkten, och Fredrik var indirekt delägare genom Aurores arvslott efter hennes far.
Fredrik fick först i uppdrag att undersöka en försäljning av hela godskomplexet. Egendomarna erbjöds bland annat intressenter i Tyskland, men affären föll när köparna krävde garantier i form av långa arrendekontrakt.
Efter några år övergavs försäljningsplanerna. I stället rustades och moderniserades egendomarna. Wattholma Bruks AB bildades för att ta in främmande kapital, lancashiresmide infördes och vallonsmidet avvecklades. Järnväg drogs fram till bruket i Vattholma och vidare till Lenna via Uppsala. När behovet av träkol minskade kunde många av de underlydande gårdarna säljas. En lösöreauktion hölls på Salsta slott 1875 för att skapa aktiekapital.
På bilden syns också sonen Carl, en notarie Nilsson och äldsta dottern Anna, född 1860 och senare gift von Essen på Strömsberg. Gossen Karl Kylberg var son till kontorschefen Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen. Karl och familjens yngste son Wilhelm blev barndomsvänner.
Guldbröllopet på Kavlås
Den 13 juli 1909 firade Fredrik och Aurore femtio års äktenskap. Kavlås fylldes av anställda, nära släkt och gäster. De två bevarade bilderna visar hur firandet ordnades på var sin sida av slottet.
Fredrik och Aurore fick fem barn: Anna, född 1860, Ebba, född 1866, Gustaf Fredrik, född 1871, Carl, född 1873, och Wilhelm, född 1879.
Trollbo och Vera Lagercrantz
År 1907 hade Gustaf Fredrik varit tolv år på Trollbo. Han var då ungkarl och fungerade sedan 1895 som Excellensens “öga och öra på plats”. Under dessa år upplöstes det gamla Brahegodset. Smidet lades ned, Lenna bruk avyttrades och kvar att sköta blev främst Salsta och Vattholma gård.
Det äldre huset på Trollbo hade uppförts omkring 1690 av Nils Bielke och Eva Horn för bruksarrendatorerna Höök och Mackay och fungerade som brukskontor i tvåhundra år. Trollbo säteri är känt sedan 1500-talet och hörde under Salsta.
Fotografierna från denna tid tillhörde Vera Lagercrantz, född 1890. Hon gifte sig med Gustaf Fredrik von Essen 1913. Vid bröllopet var hon 23 år och han 42.
År 1918 samlades den nära släkten på Trollbo. Barnen i huset var Per Erik, två år, och Rutger, fyra år. På verandabilden syns också Excellensen, Aurore och hennes bror Magnus Brahe. Längst bak står Gustaf Fredrik, Magnus hustru Anna Nordenfalk och Vera.
Ett långt livsskede går mot sitt slut
Efter Fredriks bortgång vistades Aurore mest på Salsta. Slottet hade moderniserats med bland annat centralvärme och elektricitet. Sonen Gustaf Fredrik och svärdottern Vera tog hand om egendomarna och barnbarnen fanns i huset.
När Aurores bror Magnus dog 1930 som den siste i Braheätten övergick fideikommisset Skokloster till hans äldste systerson Gustaf Fredrik och efter dennes död 1936 till äldste sonen Rutger. Rydboholm, Brahesläktens sätesgård men inte fideikommiss, tillföll Aurores yngste son Wilhelm vid skiftet efter Magnus Brahe.
Viloplatsen vid Hömbs kyrka
En ny generation på Salsta och Kavlås
Efter Fredrik och Aurore tog en ny generation vid. Stamgodset Kavlås i Västergötland gick till Gustaf Fredriks yngre bror Carl, medan Salsta formellt övergick till Gustaf Fredrik 1924.
Rutger var född 1914 och Per Erik 1916. Under 1930-talet tog Rutger studenten 1934. Två år senare dog Gustaf Fredrik, 65 år gammal.
Salsta under efterkrigstiden
Vera hade då varit änka i tolv år och höll ett stort umgänge på Salsta. Fotografierna från de följande årtiondena låter berättelsen fortsätta in i en tid som ligger närmare vår egen.
Minnen vid Lena kyrka
När kyrkogården utvidgades under 1930-talet skänkte familjen mark. En yta längs den norra muren avdelades till släktens framtida gravar.
På den nedre raden står Gustaf från Salsta, Carl-Ulrik från Sko, Fredrik Johan från Sko och Peder från Sko. På den övre raden står Kim, Nils och Wille från Salsta. Rickard från Sko tog fotografiet.
Nils von Essen, 2017
Text och bilder har bearbetats för webb utifrån originalsammanställningen Ätten von Essen i bilder.