En uggla på en omkullslagen stubbe är kärnan i släkten von Essens äldsta kända sköldemärke. En gammal släktsägen ger ett oväntat trotsigt svar på varför.
Det korta svaret
För att ugglan stod ensam – och inte tänkte be om ursäkt för det.
”Många fåglar hatar mig. Jag är en uggla och bryr mig inte.”
Fritt översatt från den tyska devisen i Forna tiders Essar
Från Westfalen till Livland
Enligt sägnen tillhörde den första bäraren av det essenska sköldemärket en familj Essen i Westfalen. Efter meningsskiljaktigheter bröt han sig ur släktgemenskapen och gav sig av för att söka lyckan i främmande land. Efter många äventyr hamnade han i Livland, där han upptogs i en riddarorden.
När han skulle välja ett nytt vapen såg han sig själv som utstött: ensam men orubblig, likt en uggla på en avhuggen stubbe. Ugglan blev därför hans sköldemärke. Det är åtminstone berättelsens egen förklaring – och nog har den mer personlighet än många heraldiska motivbeskrivningar.
Sägen eller historia?
Forna tiders Essar återger berättelsen som en gammal legend och förlägger dess tänkta ursprung till 1100-talet. Samtidigt konstaterar boken att släktleden inte kan följas med större säkerhet längre tillbaka än till slutet av 1400-talet. Historiskt bör berättelsen därför läsas som en släktsägen, inte som ett belagt händelseförlopp.
Motivet har ändå visat en imponerande uthållighet. Ugglan på stubben har levt vidare i hjärtskölden och blivit ett av de tydligaste kännetecknen för släkten von Essen. Oavsett hur sägnen uppstod är budskapet lätt att minnas: stå stadigt, även när de andra fåglarna för oväsen.
Källa
Edward von Essen, Forna tiders Essar (1934), avsnittet ”Familjens öden t.o.m. 1600-talet”. Läs de skannade sidorna i Dokumentarkivet.